Löparkompis
Kommentarer överflödiga, mår så bra... friden i skogen tillsammans med bästa löparkompisen och med kraft i fötterna!
Fotträning med fart!
Efter några dagars segkänsla utan särskild anledning var jag nu igen sugen på riktigt att fortsätta min utforskning av löpning i min tappning.
Jag har fokus på vad de som ”kan springa” utan att behöva fundera över vad de gör, som kanske till och med är lite snabba och som tränar målinriktat – vad tränar de på och hur? Jag har presenterat det här med fotträning tidigare, då lite mer stillsam träning. Idag provade jag på några löpskolningsövningar, ungefär fotträning med fart min terminologi.
Här har vi något att hämta vill jag säga och med vi menar jag sådana som jag som inte har all fysik i fötter/ben tillhands eller ni andra normalpromenerare/joggare! Jag tror nämligen att vi kan öka vår hållbarhet och måbrakänsla med att medvetandegöra vårt rörelsemönster. Utifrån detta kan vi sedan förhoppningsvis med lite vett och måtta utveckla det. Kanske till och med minska andra fysiska bekymmer och i allra bästa fall kunna ta oss längre i sträckor eller känna oss lite snabbare.
Googlar man löpskolning dyker det upp massor av tips, t ex http://www.marathon.se/webb-tv/spring/träningstips/löpskolning . Enkelt, men jag har aldrig tänkt att jag ska göra det, surfa på marathonträningstips – jag som knappt kan springa en mil… men nu använder jag mina öppna sinnen och nyfikenhet på nya områden! I det här fallet får jag sända ett tack till Malin Ewerlöf http://www.ewerlof.eu som är den som i bakgrunden inspirerat min löpande andra hälft.
Att nu ha provat på skipping, indianhopp, hälgång, tågång, mångsteg, ravelli mm gav mig insikter som:
- Jag har en rätt ok koordination,
- det är riktigt kul:)
- jag blir trött i fötterna mycket snabbare än jag har flås,
- det känns att det ”tar” på rätt ställe i mina svaga delar och
- det går jättelätt att jogga lugnt hemöver efter passet.
Jag är helt säker på att om jag gör detta ett par gånger i veckan i korta sekvenser under en period så kommer jag att ytterligare ha möjliggjort rätt många av de fysiska aktiviteter som jag vill hålla på med.
Låt inte begränsningarna sätta hinder! De ger dig bara möjlighet att ta en annan väg och på den kan man finna något man aldrig skulle ha mött!
Att ta sig ur söndagskoman och göra klart sin dag
För att jag ska klara mig helskinnad i den världen behöver jag mentalt ha stålsatt mig i förväg. Det hade jag inte gjort nu. Dock tog jag tillvara det bästa rådet från kompis Maria att jag kan välja inställning - en i detta fall mer positivare inställning till att stå ut. Kan rentav resultera i nöje.
Hursomhelst så ordnades vad som behövdes ordnas, vi kom helskinnade hem men jag var fullkomligt utmattad. Laga mat, försöka smälta den under en liten vila för att lyckas genomföra det planerade löppasset. Det var en tuff passage och det var nära att jag inte kom ut men med fin pepp, förväntansfull hund (=löpsällskap) och framförallt med vetskapen om att jag faktiskt klara av att springa rätt bra nu, även om det inte precis är räkmacka jämt så släpade jag mig ut.
Om det var supersegt innan, så sprang jag lite mindre tungt hela sträckan och för att gå i mål hemmavid med stor tillfredsställelse men osannolikt mentalt trött.
Vad blir då kontentan - jo att det trots att den mentala biten inte är med faktiskt går att klara av en fysisk utmaning inom rimliga gränser.
Utforska din optimalt energigivande miljö
Helgens deltagande i Scandinavian Outdoor Games i Falun har varit minst sagt kraftskapande. Jag har lärt mig nytt om mig själv, jag har utmanat mig en bit utanför mina komfortzoner, jag har känt hur mycket driv man kan få av att befinna sig i en energigivande miljö med energigivande människor. Jag har verkligen försökt att återföra min upplevelse till de som särskilt förtjänat det, klätterkillen från klubben Kopparkilen, rullskidåkarinstruktören www.tynellactivity.se, arrangörsinformatörerna, cykelförsäljaren hos http://www.rosebikes.com/ m fl. Vad som är sunt utifrån energiperspektiv är ett ständigt utforskningsområde eftersom det finns så många parametrar som avgör känslan.
Jag tänkte fundera lite omkring vad som skapade entusiasmen och orken för mig i just denna situation - på ett event med en massa för mig okända människor. Skulle inte normalt sett säga att det är i sådana situationer jag känner energi.
Vad var det då som hände: det handlade om saker jag tycker är kul, att vara ute, i fin miljö, att utmana sig själv, att lära nytt och att träffa folk som är inkluderande och intresserade.
Dagens stora grej för min del är att jag har deltagit i ett traillopp - på mina villkor, för att jag vill, utan att mäta mig med andra men för att pusha mig själv, testa mina egna gränser. Sa jag inte härom helgen när jag aktivt avhöll mig från att delta i ett annat lopp, att jag var svårt sugen:) I detta lopp sprang jag tillsammans med deltagare som till största del inte var aktuella för mig att jämföra mig med - det var ytterst få motionärer som deltog. Jag är inte road av trängsel med 1000 konkurrenter som många andra populära lopp. Det här var ett ett lopp där jag utmanade mig gällande bantyp och farthållning, inte ett folkligt slätlöp. Jag höll min fart och är nu sugen på att börja köra intervall igen och är fast besluten om att backträning som maxpulszonträning snart kommer på träningsschemat. Skogen är mitt kraftfält och där återhämtar sig inte bara min hjärna bra, här blir jag tyckligen också bra peppad att springa. En rolig detalj med mitt lopp var att jag som "bara" sprang 5 km lopp hade den äran att komma i mål samtidigt med de snabbaste i 10 km klassen! Därmed sprang jag i mål samtidigt som de som är mycket mer löpare än jag själv är, men det var inte svårt att klassa mig själv som lika stark och atletisk de är:) Tron gör en hel del. Så nu känner jag mig också traillöpare och känslan är inte oviktig!
Ytterligare en notering är att jag parallellt med denna tanke om idrottsliga äventyr kan jämföra med var jag känner mig energifylld och produktiv i en jobbsituation. Det är i miljöer där miljön är fysiskt tilltalande, där människorna är inkluderande och engagerade, där jag får utmana mig med lagom svåra frågor och känna mig lite bra med ständiga möjligheter till utveckling.
Detta går förstås att applicera på vilken situation som helst, känn efter, vad tar och vad ger energi. Det går givetvis inte alltid att befinna sig i dessa positiva situationer, men det är viktigt att reflektera över vad för komponenter som förekommer var och när såväl positiva som negativa och utifrån dessa navigera sig. Summan i livet måste gå plus i längden för att man ska må bra.
Prioriteringsångest och Icebug Killer Hill Run
Ah, Icebug Killer Hill Run är löploppet som går upp och ner för Sveriges mest kända backe – Mördarbacken på Lugnet är överstökat! En fint uppvärmande och lite skojfrisk aktivitet som en liten aptitretare inför helgens alla möjligheter. Vi sprang i lag Skoglund Floorball och störst bedrift gjorde nog Carro i sitt målvaktsställ.
Helgens evenemang ser ut att erbjuda så mycket kul, jag är rädd att vi inte kommer att hinna göra allt vi vill. Synd, det går inte att både klättra, cykla, springa och paddla samtidigt. Jag måste prioritera!!!
På eftermiddagen deltog Carro i den utmärkta clinicen klippklättring, själv fick jag ta del från marken vilket inte heller var fy skam. Min tumled är ännu inte i form - jag blir så trött. Stukad tumme för att jag klämmer i för hårt med dipsträningen... Nåväl, inget ont som inte har något gott med sig, för när jag inte har kunnat använda tummen till tex styrketräning så har jag tränat fokuserat fötter och ben och blivit så i form att jag ska gå loss och springa den korta distansen på söndag i Lugnet Trailrun! Ska bli riktigt spännande, det är första gången jag springer ett traillopp.
Motivation, entusiasm och fotkraft
I fredags blev jag löpmotiverad av att finna en närbelägen duschmöjlighet på nya jobbet och själva lunchträningsupplägget finns där åtminstone praktiskt.
Igår var jag medföljande support till man och dotter som sprang deras livs första traillopp, ett terränglöpningslopp där man i allmänhet inte kan springa två i bredd, där man springer i skogen med alla typer av naturliga hinder såsom stenar eller klippor, rötter, myrmark och vattensamlingar. Där finns betydliga höjdskillnader, man springer oftast i sin ensamhet med sina egna tankar och ju vackrare omgivningar - desto mer plus. Se gärna en längre beskrivning via denna länk: http://springcalle.se/vad-ar-traillopning-och-varfor-tycker-jag-sa-mycket-om-det/.
Väl där blev jag så entusiastisk till att själv kunna delta framöver att jag genast smider planer. Jag har dessutom funnit att många pusselbitar redan finns i min träning så nu gäller det att fokusera och komplettera för att möjliggöra! Jag börjar med att skriva om:
Fotträning:
Ev tänker man på något som pensionärerna på äldreboendena pysslar med eller något för den som opererats eller som skadat sig och behöver rehabträna. I själva verket är det något som är viktigt för var och en men som jag tycker det pratas alldeles för lite om. Fötterna består av 66 leder 214 ligament, 38 muskler och senor. De flesta människor går 6000-10000 steg per dag och belastar dem med ca 700 ton. Att hålla detta system i toppskick är en nyckel till hälsa vågar jag påstå. Jag har ett bra häfte som heter Starka fötter från Sisu idrottsböcker med övningar som jag varmt rekommenderar, den tycks ha kommit ut i en ny upplaga nyligen http://www.sisuidrottsbocker.se/Starka-Fotter-1341.aspx#.U4IJ2rmKDIU . Det handlar om att hålla uppe rörlighet, styrka och därmed få en bra stabilitet och funktion. Om vi dessutom ger fötterna möjlighet att arbeta funktionellt i bra och passande skor, är man på rätt väg.
Själv har jag arbetat med mina fötter mycket, både med hjälp av övningarna likt de i häftet och tillsammans med sjukgymnast. Jag har från att ha fötts med fötter som inte alls hade en bra funktion, via operationer när jag var barn, ett aldrig ge-upp-bara-köra-på-fokus förbättrat funktionen i fötter och ben och därmed mitt liv mycket.
Jag brukar tex göra tåhäv, lite olika: raka vanliga och Kalle Ankavarianten med fötterna som ett V, stå på en balanskudde, öva tåfärdighet med att knöla trasor, plocka och hålla saker med tårna, lyfta utsidan, spreta med tårna, låtsas-spela-piano med tårna etc. Googla gärna för övningar, det finns många!
En annan sak som jag gjort är att "gå krångligt" vilket innebär att gå i obanad terräng. Det har jag gjort länge utan att tänkt att det precis är träning, men det innebär att ge lederna möjlighet att arbeta till sina ändlägen, att arbeta med hela kroppen för att parera underlaget, använda småmusklerna och under tiden få ta del av vackra naturomgivningar samt att få tänka fritt! Jag tänker så bra när jag rör mig i naturen, som jag skrev om från skidturen härom månaden. Ni hänger med, det här ÄR ju trail - om jag speedar upp det hela. Om det var förra vintern när det var så mycket snö även på mina breddgrader, gick jag flera gånger "på tur" i skogen med turskidor - åkte skidor krångligt - allsidig träning, jag lovar! Jag har ju tom ett begrepp på den här typen av aktivitet som nu blir en form av träning, så det känns som ett väl beprövat koncept.
Löpträning för mig sker oftast på skogsstigar så det är bara att svänga av från dem då och då så är passet upplagt! Till det kör jag vidare med min fotträning och jag säkrar mina möjligheter till att få springa trail jag också!