Årets skidutmaning: Abisko-Kebnekaise-Nikkaluokta
Snart smäller det. Årets skidutmaning: Abisko-Kebnekaise-Nikkaluokta på turskidor med livsnödvändigheterna i ryggsäcken. Förberedelseträning på skidor: 1 dryg timme med stighudar upp och ner för Flottsbrobacken för några veckor sedan. Inte precis som önskat, men med god skidvana sedan tidigare, god grundkondition och en massa j-r anamma så kommer det att gå vägen! Det gäller bara att gå ut lågt, segt och uthålligt samt att äta, sova och njuta på vägen. Det ska bli fantastiskt.
Min målsättning vid jultid var att träna grundkondisen till en ännu högre nivå, styrketräna för bra stabilitet, ha mitt ”system” i finform och att ha fått specifikträning på skidor. Som det alltför ofta blir i min tillvaro, något annat styr tex livet efterfrågar mitt fokus och min tid på andra områden, vinterns förkylning avbryter träningsrutinerna eller vädret erbjuder osnö. En del kan man inte råda över men annat skulle jag verkligen kunna hantera bättre. Det sätter jag upp på min tänkta lista över saker att arbeta med och förbättra.
Den närmaste tiden har målsättningen varit att hålla igång utan träningsnyheter (resulterar ofta i mitt fall i något nytt utmattat, ovant eller ont innan jag vant mig), rörelseträning och belastning som synkar med kommande fysiska utmaning som tex långa och raska promenader. Jag har helt enkelt promenerat mycket i obanad skogsterräng. Detta ska hjälpa mig att hålla undan belastningsbesvär under turen som vållats av för dålig ”inskolning”. Det har hänt många gånger förr, att jag med min styrka entusiasmen över något, förtar mig i början.
Jag har med åren börjat lära mig att undvika ett misstag. Till exempel: Det som jag förra säsongen gjorde mycket, inte nödvändigtvis betyder att specifikträningen gäller livstid. Alltså, nu börjar löp och MTB-cyklingssäsongen, då ska jag börja försiktigt och trappa upp den träningen. Det är svårt då jag allt som oftast har bra styrka och kondition, men inte just för den aktiviteten. Initialt känner jag inte av kroppen, utan måste använda klokskap och erfarenhet, istället för mitt inre driv och glädje över att få i detta fall springa och cykla. Balans och inlyssnande är några av mina viktigaste ledord och det är verkligen inte det jag mest läser om i artiklar och bloggar. ”Skaffa en PT som pushar dig” tycks vara en norm. Jag skulle behöva en PT som allt som oftast bromsar mig! Eller som i alla fall får mig att göra rätt saker i rätt mängd och blandning. Hålla balansen. Ibland gasa, ibland bromsa, att förstå vilka signaler som är viktiga – att hålla balansen. Annars kommer kroppen att säga ifrån.