Att ta sig ur söndagskoman och göra klart sin dag
För att jag ska klara mig helskinnad i den världen behöver jag mentalt ha stålsatt mig i förväg. Det hade jag inte gjort nu. Dock tog jag tillvara det bästa rådet från kompis Maria att jag kan välja inställning - en i detta fall mer positivare inställning till att stå ut. Kan rentav resultera i nöje.
Hursomhelst så ordnades vad som behövdes ordnas, vi kom helskinnade hem men jag var fullkomligt utmattad. Laga mat, försöka smälta den under en liten vila för att lyckas genomföra det planerade löppasset. Det var en tuff passage och det var nära att jag inte kom ut men med fin pepp, förväntansfull hund (=löpsällskap) och framförallt med vetskapen om att jag faktiskt klara av att springa rätt bra nu, även om det inte precis är räkmacka jämt så släpade jag mig ut.
Om det var supersegt innan, så sprang jag lite mindre tungt hela sträckan och för att gå i mål hemmavid med stor tillfredsställelse men osannolikt mentalt trött.
Vad blir då kontentan - jo att det trots att den mentala biten inte är med faktiskt går att klara av en fysisk utmaning inom rimliga gränser.